﻿<aq>Vid exercis med Vendes artilleri gick
nämda dag en krutdurk sönder. Van-
ligt lär vara vid sådana fall, att den
söndergångna laddningen gräfves ner,
men närvarande löjtnanten tyckte att
marken var för hård och befalde en
beväring att oskadliggöra krutet ge-
nom att — «tutta på» det. Bevärings-
mannen drog sig för orderns fullgö-
rande, och löjtnanten befalde då en
andre konstapel Nordgren att göra
det i stället. Konstapeln vågade ju
ej neka, men var af lätt förklarliga
skäl litet fumlig samt lyckades icke
att «tutta på». Under utropet: «Hvad
f—n är det för en krigare, som inte
törs tända på litet krut!» räckte löjt-
nanten sin brinnande cigarrett åt kon-
stapeln, och denne satte eld på den
alnslånga «ledning» af krut, som ut-
lagts från durken. Nu lyckades det
alldeles för bra. Explosionen skedde
i samma ögonblick och N. fick sin ena
hand mycket illa bränd.</aq>